yohanare

Om sisådär två månader står jag utanför min nya skola och undrar vad fan jag håller på med.

Jag vet inte om jag ska skratta högt av lycka för att dagarna går, eller om jag ska krypa ihop i fosterställning under täcket eftersom allt det här gör mig till ett nervöst vrak och alldeles kollig i huvudet redan nu.

Anyway så har nedräkningen officiellt startat.

För övrigt är jag lite deppig idag. Kanske är det regnet. Och så känner jag mig en aning ensam. Och trött, ack så trött, vilket jag hatar mest i världen. Men like it or not så börjar det bli dags att fixa och dra mot jobbet. Idag tar jag bilen. Bestämde mig för att cykla igår och ångrade ungefär varenda meter. Latmask, men det regnar. Och det finns en viss risk att jag smälter eftersom jag är så söt.