tisdag
Dagarna hittills i England har mest varit som en dimma. Jag vet liksom inte riktigt vad jag sysslar med. Längtar som den tönt jag är efter nya rutiner där jag faktiskt kan känna att jag har någon slags kontroll. Just nu är allt som en berg och dalban där någon annan styr, vilket inte alls är något för mig. Men jag antar att det bara är att hänga med ett tag och sedan sakta men säkert få någon slgs rytm igen.
Nu låter jag lite negativ. Helt ärligt känner jag mig lite negativ lite nu och då också. Jag älskar verkligen att jag är här och jag faktiskt får chansen att syssla med det jag har drömt om så länge. Att det faktiskt blir av. Men jag antar att det är lätt att vara modig när man inte vet vad man ger sig in i. När man inte riktigt förstår hur mycket nytt det faktiskt är att ta in. Hur ansträngande det kan vara.
För hur lyckligt lottad jag än känner mig över att vara här så kan jag inte låta bli att längta hem. Att längta efter lite trygghet. Att längta efter saker jag känner till. Att kunna säga vad jag tänker utan behöva tänka i ett år på hur jag ska formulera mig på ett annat språk. Att kunna slappna av. Att inte ständigt känna sig pressad och underlägsen.
Å andra sidan skule jag aldrig byta bort det jag har här. Även om det är hundra gånger tuffare än jag väntade mig. För jag är övertygad om att deet kommer att bli lättare. Ibland måste man bara påminna sig själv om att det alltid kommer en nerförsbacke efter uppförsbackar. Även om allt jag ser just nu är tunga uppförsbackar, så kommer jag så småningom att kunna börja rulla i nerförsbacke igen.
Och mycket djupare än såhär blir det knappast mina vänner.
Kommentarer
Postat av: Malin
Maah, jag har varit här en dag och är ett vrak!!
Trackback
